torsdag 26 april 2012

Skillnaden mellan bra och usel absint

När jag kom hem ifrån brorsan och hans familj i Östergötland väntade ett litet paket på mig innehållandes ett smakprov av Sveriges senaste tillskott (?) på absintmarknaden.

Valkyria Absinthe från Sankta Annas Bränneri AB i Stråssa utanför Lindesberg var först ut och gjorde ingen besviken vad jag har erfarit. Men hur är det då med den nyaste svenska produkten, Prestige August Strindberg Absinthe 55?

Undvik denna produkt!
Nå. Först och främst ska det sägas rent ut, utan några förskönande ordalag eller något känslosamt överseende: Prestige A S Absinthe 55 är INTE någon absint!!! Att de över huvud taget får skriva Absinthe på etiketten tycker jag personligen är ganska magstarkt och provocerande! Att de dessutom får lov att svärta ner vår store författare August Strindbergs namn på det här viset är för mig en gåta. Och vad då "prestige"? Ja, enligt kännaren Markus Hartsmar och hans recension* så härrör namnet från "Prestige Absinthe Essence" och essenser är något tillverkaren Darom AB i Malmö nog borde hålla sig till, på sin höjd. Deras så kallade (!) absint är helt enkelt en undermålig produkt och ett fuskverk, åtminstone om det är meningen att den ska påminna om absint.


Nu spekulerar jag bara eftersom jag inte sitter inne med de rätta kunskaperna, men jag tror ändå att det har gått till på ungefär följande vis: Absint blir bara populärare och populärare och efter det att svenska Valkyria lanserades så tänkte någon på Darom förmodligen att:
"Men vänta nu lite. Vi har ju tillverkat absintessens ett tag. Och nu kommer ett bolag uppe i Bergslagen och har börjat tillverka absint. Dessutom verkar det ju gå rätt bra för dem. Så då är det väl dags att vi också hoppar på tåget och rider på vågen, så gott det går?"

Sagt och gjort så tog man sin essens och slog i denna i 55-procentig ej smaksatt sprit. Kanske färgade de också lite med någon grön karamellfärg? Sedan var det bara på med en rätt fin etikett på flaskan och så börja prångla ut på marknaden...

Fungerar denna strategi så är det onekligen väldigt synd. Särskilt om folk får för sig att det är så här en absint smakar, för så är det alltså definitivt inte! Som jag skrev igår på min Facebooksida så var detta min reaktion:
"Ghä-ruuuurk! ungefär...

Först påminner det om något tuggummi, ganska sött och inte särskilt mycket av anis/stjärnanis heller... Men sedan kommer det, ganska raskt. En fruktansvärt (nåväl, nästan) bitter eftersmak. Jag är inte världens bästa på det här med smaker men för mig påminner det om något mitt imellan bittermandel (vätecyanid?) och bildäck/rågummi... Kanske som att tugga på en smaksatt kondom??? Vad vet jag! ;-)"
Tuggummismaken kan jag inte placera riktigt, men det är i vart fall inte något friskt eller alpint fräscht över Prestige August Strindberg Abs??? 55. Jag kommer att tänka på gamla tuggummit Hubba-Bubba men det kan vara helt fel också. Vad det gäller den bittra eftersmaken så var den helt enkelt mördande besk. Bittermandel tycker jag nog ändå smakar ganska bra vid en jämförelse så bildäck, rågummi eller (möjligen - jag har inte provat själv) att tugga på en kondom ligger nog närmare till hands. Och när det gäller det senare så menar jag nog verkligen att tugga. ;-)

För att skölja ner och försöka bli av med den bittra rågummismaken tog jag ett glas av spanska Mari Mayans Absinthe, som min gode bror hade med sig hem ifrån Barcelona, och... den var rent himmelsk vid en jämförelse! Och det är definitivt ljusår mellan undermåliga Prestige (?) A S Abs... 55 och den andra svensken, Absinthe Valkyria, som är riktigt god och tillverkningsmässigt sett äkta och helt genuin. En bra (och genuin) absint smakar definitivt inte bildäck. En bra (och genuin) absint är frisk och alpint fräsch, med smak av anis (lakritsliknande) men också med en örtig eller kanske till och med lite blommig fräschör (vilka ord man börjar svänga sig med)... Allt till skillnad från Daroms "Prestige"-variant av osmakligt blask.

*) Hartsmar skriver i sin recension att han åtminstone lyckades få till en godtagbar så kallad louche (opalisering). Det var något som jag inte lyckades särskilt bra med trots isvatten. Se bilden ovan.

6 kommentarer:

  1. Bäste Herr Pylad
    Jag förstår av din text att du aldrig har druckit riktig absinthe. Du har endast smakat vad alla andra kallar absinth dvs. aniskryddad snaps med lite sötma.
    Vår absinth är gjord på Stjärnanis och Herba Absinthii och där thjunhalten är satt till 35 mg/L den högsta godgännda mängden som får lov att finnas inom EU. Sedan visar du din okunskap och påstår att den är färgad med karamellfärg vilket alla andra absinter är. Vi däremot har färgat den med klorofyll precis som orginalen på 1800-talen, du vet det gröna färgämnet som finns i växter.
    Vidare kan jag efter mina 30-år i branschen, utbildad kemist och flavourist, produktutvecklare mm. säga att du borde gå och testa dina smaklökar, men som sagt smaken är som baken och din är inte i form.
    Att sedan påstå att jag skulle göra detta i kommersiellt syfte är en skymf mot mig som produktutvecklare som ligger bakom många andra stora märken på marknaden utan att få ut något av det. Tur att så många andra äntligen får uppleva hur en absinthe smakade förr.
    Vänliga hälsningar
    Dan Pettersson
    VD darom AB Spirits & Liqueurs

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det här var ju ett intressant och snabbt svar vilket jag tackar för, Dan.

      Jag vill påstå att de sorter som jag har smakat tidigare ÄR riktig (!) absint och att August Strindberg 55 är den första för min del som inte alls har hållit måttet i det avseendet. Men som lekman på området, trots allt (jag är varken kemist eller flavourist), så har jag några lite mer konkreta frågor till dig om er tillverkningsprocess, som jag i huvudinlägget skriver att jag faktiskt spekulerar om.

      För det första undrar jag om ni destillerar efter (!) macereringen (kryddningen) med Herba Absinthii? Vad är Herba Absinthii förresten? Det får jag nog lov att kolla upp för mig veterligen ska det vara Artemisia Absinthium i genuin absint och anrättningen ska alltså destilleras efter (!) kryddningen med denna ört (Malört på svenska) för att just bli av med den där extremt bittra (bildäcksgummi-) smaken.

      Vad det gäller eventuell bruk av karamellfärg så skrev jag aldrig att det var eller är så, men i sak har du rätt att äkta absint inte ska få färg från något annat än naturliga produkter, och för mig kommer färgen av att man macererar (kryddar) en andra gång med gröna växter. Jag misstänker dock att ni köper klorofyll på flaska, så att säga?

      Att börja prata Tujon i det här sammanhanget är endast spekulativt och har väl ytterst föga med absint att göra? Tujon är ett gift och i större mängder kan det orsaka nervskador och ytterst döden. Att (försöka) använda tujonhalt som ett eventuellt (!) försäljningsargument tyder mest på att man försöker utnyttja det felaktiga påståendet (både då och nu) om att absint skulle ha några psykoaktiva eller hallucinogena egenskaper. Tujon hålls på ett minimum i genuin absint och kemiska utredningar har visat på att Tujon inte var någon faktor i (riktig) absint före förbudet i t ex Schweiz och Frankrike heller. Det finns inga större skillnader i tujonhalter vad det gäller modern absint jämfört med sådan som producerades under 1800- och början av 1900-talet. Det var absintmotståndarna som började påstå saker och blanda in tujonet som ett psykoaktivt och hallucinogent ämne av signifikant betydelse!

      Slutligen skulle jag vilja svara på din kritik mot mitt inlägg så här:

      OM (!) det vore så att Aug. Stindberg 55 representerar äkta absint - Ja, då slutar jag nog dricka det du påstår är äkta absint! Då får jag hålla mig till "fuskvarianterna" även framgent!

      mvh Seth Pylad

      Radera
    2. Eftersom den senare länken numera är död så får jag kanske föreslå den här istället:
      http://www.henriettesherbal.com/eclectic/bpc1911/artemisia-absi_extr.html

      Den tidigare (från tradexpro.com) var dock en produktsida för en essens eller tinktur av malört framställd utan destillering, precis så som henriettesherbal.com också beskriver.

      PS: Av misstag råkade jag radera mitt första svar till Dan Pettersson från Darom AB. Därför stämmer inte datumen för mina svar ovan (förutom detta alltså) men i övrigt så är själva svaren precis samma som tidigare. DS

      - Seth

      Radera
  2. Angående: Absintherecension

    Darom började tillverka Absinthe redan för sju år sedan, så det är nog så att de var först!
    Dessutom påstår du att de använder karamellfärg, taget helt ur luften.
    Darom använder endast naturliga aromer och din kommentar andas att de skulle använda syntetiska smaker, vilket också är rätt kränkande.
    Det jag vill rekommendera dig är att vara empirisk i din blogg och inte höfta på som den värsta skvallertidningsskribent, annars är det svårt att finna dig trovärdig.
    Jag är mycket medveten om att smak är olika, men att ge sig på en produkt så grovt som du gjort kräver nog lite mer träning och professionalism.

    Annika P-son-Billing
    Åkerslunds Herregård
    HJÄRUP

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din kommentar, Annika.

      Vad det gäller ett mer generellt svar så ber jag dig se ovan, där jag skrivit ett svar på Dan Petterssons kommentar. Men ett par saker tål nog att bemötas även här:

      Först ditt påstående att Darom AB har tillverkat absint i sju års tid. Är du helt säker på att det inte är produktion av essens du menar? Annars kan jag i och för sig tänka mig att man kanske har provat även absintproduktion tidigare (än t ex Valkyria), men på marknaden (alltså tillgängligt för konsumenter) var Valkyria först ut som en absint producerad i Sverige, mig veterligen? I det här sammanhanget vill jag påpeka att då Darom AB lanserade sin Aug. Strindberg 55 (i Sverige i alla fall) så fanns den inte ens att beställa i Systembolagets beställningssortiment. Det tog (ungefär) en dryg månad innan den blev tillgänglig där.

      Vad det gäller empiri så känner jag att jag måste upplysa om att jag hittills har provat sjutton (17) olika sorters absint, och av dessa smakade Prestige August Strindberg Absinthe 55 absolut sämst! Smak är olika, precis som du skriver, och därför är det min (empiriska) smakupplevelse som avgör vad jag tycker. Eller hur?

      Empiri i sv. akademiens ordbok:
      insikt l. kunskap som grundar sig på (den sinnliga) erfarenheten l. på iakttagelse l. rön, erfarenhetskunskap.


      - mvh Seth

      Radera