Idag har jag sett Ridley Scotts senaste science fiction-film Prometheus i 3D.
Så vad tycker jag då om denna efterlängtade film från mästaren av genrén, Ridley Scott, som tidigare gett oss sf-klassikerna
Alien och
Blade Runner?
Ja. Det är en rätt storslagen och visuell space-fest för ögonen må jag säga. Men någon stilbildare i nivå med Alien från 1979 eller någon klassiker som det djuplodande cyberpunk-eposet Blade Runner från 1982 blir denna nog aldrig.
Jag ska försöka att inte skriva alltför mycket spoilers här, men jag måste faktiskt säga att Prometheus påminnser en hel del om Alien i upplägget, och därvidlag tycker jag att Ridley Scott och manusförfattarna har tagit en lite tråkig genväg. Man känner igen en hel del och även om filmen
kan sägas vara åtminstone
något av en prequel till Alien så är det mer än bara den där aha-upplevelsen på slutet som man känner igen. Man kan säga att "äggen" finns med i Prometheus också, på sätt och vis i alla fall, och man känner igen det där med en livsfarlig "varelse" som hotar att ta sig in bland människorna på deras skepp. (Det är förresten skeppet som är Prometheus.) Lite grann aha-upplevelse blir det ändå i slutet av filmen, men det handlar inte om något som man inte själv kan räkna ut i förväg.
Det som jag tycker är bäst med Promethues är miljöerna, fotot och specialeffekterna. Det är som sagt en visuell fest man bjuds på. Även 3D'n fungerar förvånansvärt bra tycker jag. Särskilt miljöerna och scenografin gör sig enormt bra i 3D och som rymdopera betraktat måste jag säga att nästan alla rymdfilmer borde göras i modern 3D. Det som däremot inte fungerar vad det gäller 3D i den här filmen, för
mig i alla fall, är när olika objekt kommer för nära kameran. Då fick jag svårt att fokusera och sådana objekt, i förgrunden så att säga, upplevde jag som ganska suddiga (eller helt enkelt ofokuserade). Men detta hände sån tur var inte alltför ofta. Så, i stort sett måste jag säga att Prometheus i 3D var riktigt imponerande. Detta var förvisso min första film på bio i modern 3D, men jag satt i vilket fall som helst flera gånger och tyckte att det var
riktigt snyggt och att 3D'n faktiskt gav en förhöjd upplevelse av filmen.
Skådespeleriet då? Jodå. Svenska Noomi Rapace, som mest är känd för huvudrollen som Lisbeth Salander i de tre svenska filmerna i
Millenniumserien, sköter sig riktigt bra i huvudrollen (faktiskt) i den här filmen. Jag tycker inte att det finns något särskilt negativt att anmärka på. Skulle väl i så fall kanske vara dialekten, möjligen? Hon gör ingen storartad rollprestation som kommer att gå till filmhistorien precis, men hon gör i alla fall vad hon måste i denna rymdskräckactionsciencefiction. En annan som imponerade mera på mig var Michael Fassbender som spelar androiden David. (Se gärna
detta klippet på YouTube för att kanske få en viss uppfattning om vad jag menar.) Några som jag
inte tycker levererar något nämvärt är Guy Pearce, i synnerhet, men även Charlize Theron. Inte så att man sitter och lider i biofåtöljen kanske, men ändå.
Skulle jag ge Promethues 3D ett betyg så blir det
3,5 av 5 möjliga. Varken mer eller mindre.
Rekommenderar jag den? Ja. Om du gillar science fiction så är det dessutom självklart!
Trailern, för den som är intresserad och som kanske inte har sett den innan, bäddar jag in här:
PS: Här kommer en så kallad spoiler, så om du inte vill veta något mera i detalj om filmen så hoppa över nedanstående!
En sak som jag kan reta mig
nästan till vansinne på är i alla fall ren dumhet i manus! T ex ungefär detta:
"Hallå! Man kan andas här. Jaaa. Jippie! Vi tar väl av hjälmarna då och utsätter oss för alla möjliga och omöjliga utomjordiska mikrober, baciller och virus som människan över huvud taget aldrig har kommit i kontakt med tidigare."
