lördag 30 september 2017

Ytterligare en svensk absint

Kan en svensk producent tillverka en fullt duglig absint? En som, trots att den ligger hundralappen billigare än den näst billigaste (just nu) i Systembolagets sortiment, ändå inte smakar räv och som man utan att skämmas vågar bjuda åtminstone noviser på?

Jodå, skulle jag vilja säga. Quarantaine Absinthe Verte de Thor Wallgren* är just en sådan. Nu ska det sägas direkt att det inte är någon top of the range-absint, inte för min del i alla fall. Men jag tror nog att den gode Thor med Quarantaine velat skapa en absint som fungerar utmärkt som en (billigare) introduktion. Malörten finns definitivt där, liksom fänkålen och anisen, plus något annat som jag inte kan placera. Men för min del, alltså en helt subjektiv uppfattning, skulle den må bra (eller bättre) av en uns mer anis. Men detta gäller för min personliga del även en del andra absinter som ofta är betydligt dyrare. Quarantaine är nog lite för skarp i smaken för att nå upp till "toppen" (för min del alltså) och en liten sockerbit hjälper en hel del. Men vad jag kan förstå så finns det många andra absintörer som gillar den här formen av, låt mig kalla den så, lite skarpare absint.

Men som sagt. Vad är att vänta av marknadens (förmodligen) billigaste och ändå helt äkta absint?

Louchen (alltså opaliseringen) är det absolut inget fel på. Den stiger upp från botten av glaset som sig bör när man tillsätter iskallt vatten, och slutar med en precis lagom "grumlighet".



*) Thor Wallgren var tidigare den ena parten (av två) bakom Valkyria. Han överlät dock efter ett tag hela den verksamheten till sin kollega, med ett förbehåll om att inte tillverka någon konkurrerande absint inom de närmsta två åren. Denna tid löpte dock ut för några månader sedan (?) och Quarantaine lanserades.
källa: Pot Stiller Thor Wallgrens produktsida

fredag 8 september 2017

Wegeners - with a vengeance

Det var ett tag sedan jag skrev om just Wegeners sjukdom (GPA). Dels på grund av att jag inte har haft något direkt att förmedla och dels för att jag, när jag väl hade något (det senaste halvåret i alla fall), så var jag för matt och deprimerad för att skriva något. Men nu känns det verkligen som att det är dags igen.

Jag har nämligen drabbats av ett skov, alltså att sjukdomen blossat upp igen. Symtomen började märkas av i januari (2017) och var förrädiska på så vis att jag från början trodde att det helt enkelt bara var en liten släng av influensa eller en ganska vanlig förkylning. Jag drabbades av rätt intensiv hosta. Men någon feber eller andra symtom fick jag inte förrän i slutet av februari. Då blev jag illamående från och till och började kräkas (även på tom mage) ca två gånger per vecka... Och så har jag mått sedan dess - alltså i ca ett halvår - utan att söka vård.... (!?) Och dessutom har jag slarvat en hel del med medicineringen, kanske mest på grund av illamåendet och kräkningarna.

Förutom illamåendet så har jag succesivt under våren och sommaren blivit svagare och svagare, rasat ca 25 kilo i vikt (vilket inte bara är negativt så klart), blivit yr och känt svimningstendenser från och till i alla fall.

Man undrar hur det är fatt med en, eller rättare sagt med psyket, när man mer eller mindre bara liksom ger upp, blir deprimerad och börjar isolera sig? Men det är ett personlighetsdrag som jag har.. och som jag verkligen måste jobba med framöver, hela tiden, aktivt och utan att skuldbelägga mig själv.


Nu har jag dock, den senaste veckan, fått den vård jag så väl behövt (och behöver) och känner mig helt klart mycket piggare. Jag är definitivt inte bra, men jag märker i alla fall en tydlig förbättring, på bara en vecka alltså. Så kontentan av detta lite kortfattade inlägg är att man, när det gäller just vaskulitsjukdomar som typ Wegeners, inte helt automatisk ska tro att diverse symtom "bara" är några vanliga åkommor. Wegeners kan ge upphov till alla möjliga krämpor och går det inte över på några dagar i alla fall så måste man söka sig till den vårdapparat som man tillhör så att säga.. och inte gå och dra på det hela.. som jag.. har gjort.. den här gången i alla fall.

Bättring och skärpning, Seth, anbefalles alltså.. å det starkaste.  :-)